Kaikki käännökset

Tomma tunnor skramlar mest.

Här är stillhet å tystnad, nu när marken färgats vit
från den trygga, gamla kyrkan klingar sången ända hit
Jag har stannat vid vägen, för att vila mej ett tag
å blev fångad i det gränsland som förenar natt och dag

Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram
har förenat dom själar som finns med oss här i tiden
å jag vet att dom som har lämnat oss, har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor, så länge vi är här

Där, bland gnistrande stjärnor som förbleknar en och en,
kommer livet väldigt nära som en skymt av sanningen.
Vi är fångar i tiden, som ett avtryck av en hand på
ett frostigt, gammalt fönster som fått nåd av tidens tand

En sekund är jag evig, å sen vet jag inget mer...
Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan.
Jag är här, å mitt på en frusen väg finns det värme ändå
fastän snön börjat falla och himmelen blir grå

Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram
har förenat dom själar som finns med oss här i tiden
å jag vet att dom som har lämnat oss, har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor, så länge vi är här.

When they put impossible loads on her back and made her carry them for miles,
she walked until her feet bled.

When they forced her to keep going despite painful infected wounds,
she did it without a fight.

When they neglected her, abused her, and deprived her of proper food,
she kept going, for years.

And then...

When her tired, broken body was finally too exhausted to go on,
they stopped giving her food and water.

When she was too weak, emaciated and wounded to work,
they brought her to a field and walked away.

When she tried to follow them but was too lame and injured to walk,
they didn't look back as they left her to die.

Hej D.

Jag vet att väldigt många människor redan uttryckt sin tacksamhet/ glädje till dig… så vill även jag. Tusen tack för dina fantastiska bilder på Mallachie.

Vänliga hälsningar
P. / Sweden

Classism and greed are making insignificant all the other kinds of isms.

Højspænding er farligt

En eldre Chinesisk dame hadde to store krukker, begge hang på hver sin side av en stang, som hun bærte over nakken.

En av krukkene hadde en revne i seg, mens den andre krukken var perfekt og alltid leverte en full porsjon vann.

Etter en lang tur fra bekken til huset, var den lekke krukken bare halvfull.

I to år skjedde dette daglig, kvinnen bar hjem bare en og en halv krukke vann.

Selvfølgelig, den perfekte krukken var stolt av sitt resultat.

Men, den stakkars lekke krukken var skamfull av sin egen prestasjon, og ulykkelig over at den bare kunne gjøre halvparten av hva den var laget for å gjøre.

Etter 2 år av hva den følte som en bitter feil, snakket den en dag til kvinnen nede ved bekken.

“Jeg skjemmes over meg selv, fordi revnen på min side gjør at vannet lekker ut hele veien tilbake til huset ditt.”

Den gamle kvinnen smilte! “La du merke til at det er blomster på din side av stangen, men ingen på den andre siden?”

“Det er fordi jeg alltid har visst om din lekasje, så jeg plantet frø på din side av stien, og hver dag når vi går tilbake, har du vannet dem.”

“I to år har jeg kunnet plukke disse nydelige blomstene for å dekorere bordet.”

Uten at du er akkurat slik du er, ville ikke disse skjønnhetene vært her for å utsmykke huset.”

Vi har alle vår egne unike feil…

Men det er revnene og feilene vi hver av oss har - som gjør våre liv sammen så interssant og givende.

Du skal ta enhver person for det den er og se etter det gode i dem.

Til alle mine venner.
Ha en fin dag.
Og husk å lukt på blomstene,
på din side av stien.